Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<poem>36. »Ge oss mer grogg, ty skutan går åt botten»,
skreks det. Men Juan svarte: »Nej. Jag ser
såväl som ni hur den skall falla, lotten,
men låt oss dö som män så snart det sker,
och ej som djur.» Och av respekt för skotten
fick ingen lust att springa först ditner,
ja! själva licentiaten, som begärde
en munfull rom, gick tomhänt sina färde.
37. Den goda gamla herrn var överdrivet
förskrämd, och skrek och stretade emot,
bekände sina synder undergivet
och grät och lovade högtidlig bot;
han svor, att om han sluppe nu med livet
ej lämna Salamanca med sin fot
och irra världen kring (låt vara franco)
med unga Juan, som en annan Sancho.
38. Med dagen kom en blixt av hopp. Fast läckan
tog till, och riggen var sin kos, och grund
man fann, men ingen strand på hela sträckan,
flöt skeppet dock, som av en slags misskund.
De började ånyo länsa snäckan,
och fast de trott det gagnlöst för en stund
en solglimt gjorde pumpningen till regel
och de som tröttnat tjärade ett segel.
39. Inunder kölen sattes seglet fast
och det såg ut som läckan skulle stoppas,
men, utan ens en pinne kvar till mast
och ej en segellapp, vad var att hoppas?
Dock var väl livet värt ännu ett kast,
och tids nоg gå till botten, vill man doppas;
man kan blott engång dö, det är visst troligt,
men blir i Lejonbukten lagom roligt.</poem>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0080.html