Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
52. Ett vilt farväl steg först mot högan sky,
en skrek, en annan trotsig stod i hågen,
en del sprang överbord med tjut och gny,
en del höll konvulsiviskt fast om tågen;
men havet öppnade sitt svalg av dy
och skeppet sög bakom sig själva vågen,
lik en som sin tyrann i strupen får.
och vill ha honom strypt förrän han går.
53. Det skränet själva åskan övergick
och havets rytande när blixtrar väsa,
så vart det tyst i nästa ögonblick,
man hörde bara vind och vågor fräsa
och en och annans frustande, som fick
det salta vattnet genom mun och näsa,
men låg och sam — ett storknande, ett skrik,
till dess han som de andra var ett lik.
54. Men båtarna, som sagt, från skeppet foro,
belamrade till kanten bägge två,
på allas sinnen tyngde samma oro,
ty föga hopp de hade om att nå
en vänlig strand på sistone; de voro
för många till och med, ehuru få —
i kuttern nio, i barkassen tretti,
så många de när skeppet sjönk fått rätt i.
55. Tvåhundra själar lämnat sina kroppar.
Men synd är det om katoliker, som
begravas under havets vita toppar,
ty dagarna bli veckor småningom
förrän en mässa släckningsmedel stoppar
i skärseldsugnen. Vet man icke om
att de ha dött, betalar man ej heller,
och tre francs varje själamässa gäller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
