<poem>64. Begärelsen till livet kan bestämt förlänga det. Doktorer folk ha funnit av världen övergivna — utan skämt — som fruktansvärda kriser övervunnit, ty de ha hoppet kvar, och se ej jämt en sax omkring den tråd som Cloto spunnit; men tror man sig ej kunna vederfås blir denna jämrens tid bra kort, gunås. 65. Det sägs att folk med livstidsräntor pläga bli mycket sega — troligtvis därför att annat folk betalningsplikten äga, ja! en och annan, tror jag, aldrig dör. Och därför går en jude klokt tillväga — de lånte mig, en pilt med friskt humör, rätt stora summor, men på dödsfall ställda, dem det blev brydsamt nog att återgälda. 66. Så folk i sjönöd, folk som leva blott på kärleken till livet, och som lida vad ingen tänka eller tro förmått och liksom berg mot vind och vågor strida. Att slita ont har varit seglarns lott från Noaks ark, som gick på kryssning vida, bemannad brokigt och med brokig cargo, lik Greklands första kaparfartyg, Argo. 67. Men till carnivora hör människan och måste fodras, det kan ingen jäva, hon är en haj, en tiger, och hon kan ej leva såsom fågeln på sin kräva; vegetabilisk föda kan gå an, men bullrar starkt, och skulle undergräva vårt folks matsmältning, vilken fordrar kalv- och får- och oxkött, för att ej bli halv.</poem>