Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108. Här grov han sina naglar djupt i sanden,
på det att ej med vattnets återfall
han skulle sugas ned igen vid randen
utav det rytande, det snåla svall;
där låg han, raklång som han föll, på stranden
framför en öppen klyfta, låg där kall,
med jämnt så mycket liv, att se sig räddad
och graven samma stund så gott som bäddad.
109. Han sökte resa sig, men sjönk igen
på sina rivna knän och slappa händer,
såg sig omkring om någon levde än
av dem han haft på sjön till olycksfränder,
men fann blott liket av en ungersven,
en av de tre som svultit en i sänder
ihjäl, två dar förut, fast denne blott
en okänd, naken kust till gravplats fått.
110. Det svartnade för ögonen, det krängde
och gick omkring, till dess den gula sand
i stora cirklar kretsade och svängde;
don Juan sjönk till marken — och hans hand,
som dröp av vatten, över åran hängde,
och lik en vissen lilja låg på strand
den smärta, bleka skepnaden, den milda,
så skön som något man av ler kan bilda.
111. Men huru länge Juan ligga fick
i denna svimning, fallit ur hans minne,
det fanns ej dag, ej natt, ej ögonblick
för blod som stannat och för domnat sinne;
ej heller visste han hur den förgick
förrän det började att sticka inne
i varje puls och varje lem tillika —
nog satt det hårt, men döden måste vika.
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Nov 6 12:59:21 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0098.html