124. Pä det de ej mä tagas för förklädda prinsessor, sägom genast hur det var; vi hata utom dess att bli beträdda med mystifikationer — fast man har hört sådant prisas av parnassens grädda — och presentera i vårt unga par en tärna med sin jungfru. Hennes fader, en gammal man, från havet tog intrader. 125. Han varit fiskare i unga dagar och med det yrket höll han stadigt i, men drev det kanske, om man så behagar, för vitt till slut, som om han känt sig fri och oberoende av samfundslagar. På smugglingar och smått sjöröveri han samlat, under skydd av sina master, en orättfången million piaster. 126. Han fiskade, som jag berättat, men lik Petrus — människor. Varhelst en skuta han mötte, metade han till sig den, ett fiske, ganska svårt ibland att sluta; gods dömde han förbrutet — och for sen till torgs med slavarna, och lät ej pruta; men på så sätt kom mången läckerbit, som skattas högt i turkens hushåll, dit. 127. Vår man var grek och hade byggt på ön (en av cykladerna, en vild och naken) ett vackert hus, där efter eget skön han levde så att man fick söka maken. Gud vete vad han gjort för levnadsrön, en vådlig sälle var han, det är saken, men rymligt hade han, fast smaklöst fyllt med sniderier, målat och förgyllt. 92