160. Som han var naken, utom några trasor till byxor, som han satt i, matt och blek, så gjordes av hans lumpor några brasor och Juan styrdes ut, liksom på lek, till turk, men utan tofflor (alias: hasor), turban och dolk — det vill här säga grek — ren skjorta fick han, lagad två tre gånger, samt ett par fasligt vida bussaronger. 161. Hon talte honom, till, den väna kvinnan, men han förstod ej alls ett ord, fastän han lyssnade så livligt, att grekinnan höll på att aldrig sluta upp igen; ty som han icke avbröt, blev värdinnan så språksam mot sin skyddsling och sin vän, att först när hon drog andan hon fick spaning därom att han om språket ej haft aning. 162. Då hjälpte hon sig fram med tecken bara, med nickningar och ögats skälmeri, och läste i hans öppna drag, de klara, (den enda bok hon läst) och fann däri ett svar, så uttrycksfullt det kundè vara, samt lärde sig, av idel sympati, att i hans blickar låg, och helst i vissa, en värld av ord, och många ting att gissa. 163. Med hjälp av fingrar och med hjälp av öga, samt med att säga efter, Juan fick lektion i språket, fast han lärde föga av hennes språk emot av hennes blick; lik eh som läser på det blåa höga, men glömmer boken för var gyllne prick, så lärde, bättre än av böcker, denne sitt alfabet av ögonen på henne. ; , 101