Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176. Nu blev hon kvar till yttersta minuten
i samspråk jämt. Men han, som kom ihåg
så pass med ord — och varit innesluten
ifrån den dag då han på stranden låg
liksom en blomma nyss från stjälken bruten,
förtvinad, drypande av saltan våg —
bad få gå ut en kväll. Och hur de gingo
de solnedgången snart bevittna fingo.
177. Det var en kust av bränningar och skär,
med stalper hängande utöver sanden,
av bankar skyddad,. liksom av en här,
och här och där en vik, som räckte handen
välkomnande från stormar och besvär;
men svallet oavbrutet röt vid stranden
de tider då ej sommarkvalmet gav
en insjöSpegel åt det vida hav.
178. Deh smala, vita fradgan, spilld kring kusten,
var som champagneskum — när den fräser ur
en full pokal, den silverklara musten,
den snillets vårdagg, hjärtats sommarskur!
Ä, gammalt vin går över allt. Den lusten
predikar ingen bort ur vår natur,
nej! vin och kvinnor kvällen om och natten,
kom sedan med Guds ord och sodavatten.
179. Rus är nödvändigt, om vi rätt besinne,
ty ru$ är allt vad livet ypperst har,
i druvor, kärlek, guld och makt vi finne
vårt hjärtas hopp försjunket litet var,
och har ej livets träd den saven inne
så står det grenlöst snart och vissnat kvar;
som sagt, tag dig ett rus; och om du vaknar
med huvudvärk, så hör nu vad du saknar:
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Nov 6 12:59:21 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0115.html