Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180. Ring på betjänten och låt honom ställa
rhenskt vin och sodavatten fram, ett fång,
en dryck som Xerxes skulle låta gälla;
ty knappt sherbetten, efter ivrigt språng,
ej första klunken ens ur öknens källa,
burgundern med sin färg av solnedgång
— om man är restrött, slapp, förstörd från natten —
går upp mot gammalt rhenskt och sodavatten.
181. På kusten — ty med kustens skilderi
höll jag ju på — man ingen bränning hörde
och knappt en enda fläkt for där förbi,
som läget ens utav ett sandkorn störde,
lugn överallt, förutom måsens skri,
delfinenS språng och dyningen, som rörde
vid toppen av en bank emellanåt,
som knappast hann engång att bliva våt.
182. Och framåt gingo de, ty som jag sade
var hennes fader stadd på kapartåg,
och ingen som såg efter sig hon hade,
förutom Zoe, som man uppe såg
med solen, fast hon blott ådagalade
ett nit att värma vatten och en håg
att fläta hennes långa hår och samla
ihop sin frökens plagg, förstås de gamla.
183. Det var så dags då solen vidgad skrider
bakom de blåa kullar för en stund,
där jorden tyckes nå sin gräns omsider;
då skymning dallrar kring den vida grund,
kring vilken havet sig till hälften vrider,
till hälften bergen i en halvmånsrund,
och genom skyn, den rosiga, den höga,
en stjärna tindrar fram liksom ett öga.
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0116.html