216. Anatomin för sig. Än en minut — och sången är till ända, och i denna tvåhundra vers, och mer, liksom förut, det antal som jag tänkt att tillerkänna dem allihop från början och till slut. Nu bugar jag och lägger ned min penna och lämnar Juan och Haidie att föra sin egen sak för dem det gitter höra. ANMÄRKNINGAR. 7: e st. Venedigs fazzioli på det hela förstå knappt bättre låta ögon spela. Fazzioli — bokstavligen: små näsdukar — äro de slöjor som företrädesvis bäras. 17: e st. ”Ljuvt åt den ljuva!” (ett citat, som trädde i denna stund så livligt för min håg). Drottning Gertruds ord hos Shakespeare (Hamlet, V. 1), då hon strör blommor på Ophelias kista. 24: e st. Fregatten, kallad ”Santa Trinidada”. Den härefter följande beskrivningen på stormen, skeppsbrottet och de skeppsbrutnas lidanden är av Byron, minutiöst och till en del alldeles ordagrant, lånad ur en hop detaljerade redogörelser föi dylika fasaväckande uppträden på havet — vad man på förhand skulle kunna ana av den slående åskådbgheten i de upprörande skildringarna. Till och med den oändligt rörande episoden om far och son (st. 87—90) är lånad. Man måste dock häpna över en poetisk konst, som av en så stor mängd spridda detaljer kunnat åstadkomma en helhet av den gripande verkan som föreliggande skildring, i sitt slag utan jämförelse. Ett och annat drag är hämtat ur ett av Erasmi colloquier: Naufragium. 115