32. Där voro barn i fullt bestyr att linda omkring en snövit gumses horn en krans, som, sedig som ett dilamm, lät dem binda och kråmade sig, lycklig i sin glans, åt ur de fina händerna, de trinda, tog så en sats ibland och var till hands med sina horn på lek, som för att stångas, men blidkades igen och lät sig fångas. 33. Den klassiska profilen, deras rockar av silkestyg, och kindens karmosin (en färg av klyvd granatfrukt), långa lockar och stora svarta ögon, samt en min av lycklig barnslighet, som aldrig pockar, åt gruppen skänkte tycket av en fin miniatyrbild, och man skulle heldre sett dem förstenade, än blivna äldre. 34. En löjlig dvärg förtäljde för en krets belåtna rökare om skatter gömda i enslig dal, om gycklare tillreds med underbara svar, om nästan glömda metoder att få guld, om berg som setts ha öppnats för en knackning, om fördömda matronor, som förvandlat sina män till kreatur (det är då praxis än). 35. Där fanns för sinne och för fantasi all slags förströelse, som skulle vara, på dans och sagor, sång och melodi och vin och mat lät ingen heller spara, men Lambro gick det brummande förbi som den en klimax hade att befara av dessa fruktansvärda späkningar som kallas höjda månadsräkningar. 125