36. Ack, vad är människan? De bästa kockar förmå ej hindra sorgen bryta in, ur hela kopparåldrar knappt man lockar en dag av guld, som man får kalla sin, och nöjet är en falsk siren, som plockar nybörjarn nästan på hans bara skinn! Lambros välkommen hemma var så kärligt som eld och våta filtar ungefärligt. 37. Han, som var ordkarg, ville överraska sin vackra dotter (överraskning bar han eljest oftast i sin sabeltaska) och hade ej sänt bud, så att man var helt oberedd och skötte blott sin flaska. Själv stod han där i djup beskådning kvar, långt mer bestört likväl, än full av gamman, att se hos sig så mycket folk tillsamman. 38. Han visste ej (jämt hör man lögnen skorra) att ryktet redan (greken ljuger fräckt) berättat om hans död. Det brukar sporra till några veckors saknad hem och släkt. Nu voro mun och ögon redan torra och till och med Haidie log lika täckt när tåren gått tillbaka till sin källa, rätt nöjd med att få styra själv och ställa. 39. Och därifrån kalas och sus och dus, musik och dans, som gjorde allt så »trivligt» och lät hans folk i lättja och i rus förnöta dagen, muntert obeskrivligt; ty fadern höll ett ganska tarvligt hus emot Haidie, som levde undan livligt; en annan ordning det i huset vart ändock hon gick till Juan varje kvart. 126