44. Som nyantagna visste ingendera med vem de talte. Men en hastig sky man över Lambros ögon säg passera vid denna välkomst, som var honom ny. Han log emellertid och gjorde flera förfrågningar hos mannen ej förty om vad han hette, denna hederskrona, som gjort Haidie så hastigt till matrona. 45. »Det vet jag ej», gav den till svar, »och bryr mig platt intet om hans namn och hemlighet; men det vet jag, att jag till flaskan tyr mig och sköljer ner kapunen, som var fet. Och är ni nu ej nöjd, ber jag ni flyr mig och talar till min granne, som jag vet är synnerligt benägen, han som flera, att svara endast han får själv parlera.» 46. Lambro, som sagt var, tog ej saken hett, men visade ett saktmod mer än övligt, så knappt en fransman med sitt fina vett betett sig mer förbindligt eller hövligt; han tålte dessa stickord, dessa bett av ett förlupet slödder, och bedrövligt, och lät dem skymfa medan bit för bit de slukade hans bringor med aptit. 47. Men sällsamt var det att hos en person, van vid att låta folket löpa bara och se sig åtlydd utan all pardon om bila eller rep det skulle vara, bemärka en så mild och foglig ton; men det finns saker jag ej kan förklara, dock tror jag, att behärskar man sig själv så styr man lika bra mest — som en guelf. 128