Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76. För hudens glans är henna huvudsaken,
men det behövdes här för ingen del,
hon var så vit, att du får ej se maken
på gletscherna i morgonrodnans spel;
man visste knappt om man var riktigt vaken,
så lik var hon en dröm. Jag kan ta fel,
men barnslig, säger Shakespeare själv, är viljan
att prompt »förgylla guld och måla liljan».
77. Så vit, så gles kring ynglingens gestalt
föll manteln, att man såg juveler glindra
inunder den, som man ser stjärnor tindra
igenom via 1 a c t e a överallt.
Turbanen sökte hårets flykt förhindra
och från en grön agraff, som lyste kallt,
gick en juvelplym med ett ojämförligt
kristalliskt sken, i dallring oupphörligt.
78. Där sutto de bland dvärgar innelyckte,
eunucker, danserskor, och en poet
på köpet, ett geni av stadgat rykte
och stor i prosodin i synnerhet.
Han sjöng som ämnet var till, som man tyckte,
och avlönt var han, vår celebritet,
dels för att smickra, dels att uddar rikta,
som psalmen säger: »ena viso dikta».
79. Han skymfade var sjunken sol, beredd
att låta nya månar blint berömmas,
slog om till anti-jakobin, förledd
av maten och på vippen just att glömmas;
för några år sen var han illa sedd
och hördes för sitt frihetsrus fördömas,
men nu besjöng han sultan och hans pascha
så sant som Southey och med vers som Crashaw.
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Nov 6 12:59:21 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0146.html