84. Han rest bland franker, turkar, beduiner, samt visste allas smak att dechiffrera och kunde, så för greker som latiner, alltefter tid och ort improvisera, för att betackas eller få sekiner, helst han förstod att smickret variera och vara »romare i Rom» — en regel som här i Grekland blev hans levnadsspegel. 85. Så lärde han, varhelst han for omkring, till folkens nationalfåfänga skatta, sjöng »Q a i r a» och sjöng »God s a v e t h e kin g», alltefter tid och land och sätt att fatta; hans sång tillgodogjorde sig allting, från det sublima ända till det platta. När Pindarus besjöng kappränningar så kunde han det ock — för penningar. 86 .1 Frankrike en nätt c h a n s o n han skreve, i England minst ett kvartband, blad för blad, i Spanien eller Portugal det bleve från sista kriget någon käck ballad, i Tyskland (se fru Staèl) han ståtligt dreve på gamla Goethes Pegasus åstad; en »trecent is ta» i Italien, så här han sjönge i Tessalien: l.Du strålande arkipelag, där Sappho älskat, glött och sjungit, du hem för mandom och behag, där Delos sam och Phebus sprungit, du land, där solens gyllne boll är allt som finnes i behåll! 138