7. Och rodna borde våra män — men våra fäder visste blöda. O, giv ifrån dig, jord! igen en del av de spartanska döda, av de trehundra giv oss tre, att få ett nytt Thermopylæl 8. Vad! tyst ännu på grönan vall? o nej, jag hör de döda svara dovt som ett fjärran vattenfall: »Låt e n av dem som leva bara stå upp, så spränga vi vårt rum!» Men denna levande är stum. 9. Förgäves. Nej, låt samosvin i bägarn strömma, rent och äkta! Vi tappa druvans karmosin och låta turkens horder fäkta, han vet att skifta dryga slag, vår valplats är i dryckeslag. 10. I ägen Pyrrhusdansen kvar, men vart tog Pyrrhi phalanx vägen? Det som det manligaste var är det nu blott en urblekt sägen? I egen Cadmi bokstavsskrift — kan den ej sporra till bedrift? 11. Nej, tacka vet jag samiern, jag! Det är den druvan som förlänat Anakreons strängar sitt behag. Han också har en herre tjänat, Polykrates — ja — men han fann helleniskt blod i s i n tyrann. 140