12. I Chersonesens envåldsman (Miltiades var den tyrannenI) sitt bålverk Greklands frihet vann. O, skänk oss maken till den mannen att han må snöra som despot de fosterländska banden åt! 13. Nej, tacka vet jag samiern, jag! på Sulis fjäll och Pargas stränder bor dock en stam med forntidsdrag, de gamla doriernas fränder; kanske är där ett säde sått som skjuter opp i hjälteskott. 14. Ty frankens hjälp är litet värd och konungar, som köpslå. Lita på egna leder blott och svärd! Latinarn skulle sönderslita med svek, i kapp med turkens här, din sköld, hur bred han också är. 15. Nej, tacka vet jag samiern, jag! Men när jag ser de ögon blänka i våra jungfrurs ädla lag jag kunde gråta blod, att tänka att slavar skola ammas opp vid dessa bröst, som gå i knopp. 16. Ställ mig på Suniums marmorhäll, att där, ihop med oceanen, förtro min harm åt somnad kväll och sedan dö i sång, som svanen! M i n håg till fria rymder dras — slå bägaren i tusen kras! 141