91. Milton är prins i diktens värld — kanhända en smula tungsam, men med härskardrag, independent och from allt till sin ända, lärd, nykter, och ej ens för könet svag; så kommer Johnsons vitsord, i den kända biografin, att musernas korag fått stryk i skolan och var hård som make, varför fru Milton rymde från sin drake. 92. Det är visst underhållande att höra att Shakespeare var en tjuvskytt, Bacon fal, vad unga Titus fick (och Cesar) göra, och Burns (i doktor Curries bildersal), och Cromwells streck. Men om vi medge böra att även sådant komma må på tal för noggrannheten i en mans historia, så icke ökar det just hjältens gloria. 93. Nej, tacka vet jag Southey! han vet skydda moralen (läs hans »Pantisokrasi»), och dito Wordsworth, som var flink att krydda sitt verskram med en slags demagogi, och dito Coleridge, då i dagar flydda hans pennas mysk gick Morning Post förbi, då han och Southey togo, oförskräckta, två nipperhandlerskor (från Bath) till äkta. 94. De namnen peka på ett Botany Bay i hederns värld, som väl behöver skötsel, och skränet de nu höjt vid maktens knä ger deras magra levnadsteckning gödsel. Och Wordsworths sista kvartband — segt som trä och trögt och dåsigt redan i sin födsel, med titel »Strövtåg» — som han skrivit färdigt i ett maner som är mig vedervärdigt! 143