99. Men ville han igenom etern jaga och fick han ej sin Pegasus att gä, varför ej vännen Charles' karrickel taga? En enbetsdrake av Medea få? Var det för klassiskt för hans mycket svaga förstånd, och tordes han ej pröva på en dylik springare — den jönsen skulle haft vett att önska en ballong till julle. 100. »Kareter» — »Båtar» — »Krämare» — att jag dock orkade ett sådant följe gissla, som flyter överst liksom skum i dag! Att dessa män, som en Jack Cade idissla i vettets värld, i samma andedrag på edra gravar, Pope och Dryden, vissla! Den »lilla båtkarln» och hans »Peter Bell» se ned på den som sjöng »Achitophel!» 101. Vi återvända. Lyktad var nu festen och danserskor och dvärgar avsked fått, poet, berättare och hela resten, och det blev tyst där nyss det var så brått. Haidie behöll den sista, kära gästen och fästet ren i purpur övergått; — Ave Maria! över land och vatten, dig är den helgad, stunden före natten! 102. Ave Maria! Vare denna timma välsignad, som den tid, det land, den tro, som lät mig allt det gripande förnimma i denna stund av outsäglig ro, då fjärran klockljud genom luften simma och mellan jord och himmel slå en bro, och allt är tyst, men genom lövens kedja det går en dallring liksom för att bedja! 10. — B y r o n, Don Juan. 145