45: e st. ”Det vet jag ej”, gav den till svar, ”och bryr mig platt intet om hans namn och hemlighet; men det vet jag, att jag till flaskan tyr mig och sköljer ner kapuncn, som var fet, o. s. v. Rispone all or’ Margutte, a dir tel tosto lo non credo piu al nero ch’ all’ azzurro; Ma nel cappone, o lesso, o vuogli arrosto, E credo alcuna volta anco nel burro; Nella cervigia, e quando io n’ ho nel mosto, E molto piu nell’ espro che il mangurro ; Ma sopra tutto nel buon vino o fede E credo che sia solvo chi gli crede.” Pulci, Morgonte Maggiore, c. 18. st. 151. 65: e st. De ord som stannade på väggen kvar hos kung Belsazar. Se profeten Daniels bok, 5: e kap. 72: a st. — en gttldlänk kring sin fotled — Ett tecken på överhöghet hos deyens kvinnliga familjemedlemmar och som bäres såsom sådant av deras kvinnliga anhöriga. Såsom läsaren får se, var Haidies moder från Fez, varför också flickan bar detta lands dräkt. 73: e st. De bruna lockar nedåt hälen runno liksom ett vattenfall i morgonsolen och, när hon släppte ut dem, nästan spunno ett svepe tävlande med själva kjolen. Byron förklarar att det ingen överdrift ligger häri. Han erinrar sig ha sett fyra kvinnor, som hade ett dylikt överströmmande hår. Av dessa voro de tre engelskor och den fjärde en österländska. Deras hår hade en sådan längd och rikedom, att det, när det släpptes ut, närapå överskuggade hela personen och så gott som gjorde klädsel obehövlig. Endast en av dem hade mörkt hår. Österländskan hade kanske den ljusaste färgen av alla fyra. 149