107: e st. O Hesperus! hugsvalelse du bringar, hem åt den trötte, åt den svultne spis, åt fågelungen moderns varma vingar. 'Eorreoe navta yEotig feoeig owov — yegeie mya gpe^efg p.megi rraida. Fragment av Sappho. 108: e st. Du vemodsstund, som hjärtat brista låter på den som går till sjöss och gör sig fri från hemmet, ovisst när han kommer åter; som stämmer pilgrimen till svärmeri då helgsmålsringningen liksom begråter den dag som dör! Denna stanz är lånad från Dante (Skärselden, början av 8:e sången) ; Era gia F ora che volge l’ disio a’ naviganfi, e 'ntenerisce ’1 cuore lo di, ch‘ han detto a’ dolci amici a Dio; e che lo nuovo peregrin d’amore punge, se ode squilla di lontano, che paja ’1 giorno pianger, che si muore. 109: e st. När Nero föll för en så rättvis dom som en förödare ännu förödde och jublet brusade igenom Rom, ett jubel, som en världsdel understödde, så fanns det dock en vänlig hand, och from, som blommor på hans grav i tysthet strödde. ”Och likväl funnos personer, som under lång tid smyckade hans grift med blommor både vår och sommar” — säger Sue-tonius. 152