4. Och om jag ler ibland, så är det blott för att ej brista ut i gråt. Jag gråter, men av den grund att en natur vi fått som ej apatiskt allt passera låter, ty icke förrän vi till Lethe gått få vi det medvetslösas lycka åter. I Styx lät Thetis doppa, som vi vete, sin son. En dödlig moder gått till Lethe. 5. Man skyllt mig för att jag ett anfall riktat mot landets fromhet och moral igen och till bevis varenda rad man siktat. Ej som jag tror jag själv begriper än mitt syfte ens där jag som finast diktat, men har jag haft en plan, så var det den att roa mig en stund — ett ord, som redan var struket i min ordbok längesedan. 6. Men för vårt nyktra land går det ej an och stilen alltför egendomlig låter. En Pulci skapat denna stil, och han sjöng i ett bättre tidsrum för Quixoter, då äkta riddare ännu man fann, ärbara damer, jättar och despoter, allt — utom detta sista — nu ur bruk, varför jag målar på min samtids duk. 7. Och de, som över sättet klaga ärna, ha de behandlat mig på bättre sätt? Har man ej inlagt i mitt verk en kärna som man kan nagga på, tills man blir mätt? Nå — om det roar dem, så alltför gärna, vår tid är liberal mot andras rätt. Men här Apollo mig i örat drager och tråden av min dikt jag återtager. 154