Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12. »Som ung dör den som gudarna ha kär»
och slipper på sin långa väg, och kala,
se vänner dö, och, vad som värre är,
vänskapen själv och allt det ideala.
Och som vår väg ändå på slutet bär
gemensamt till den tysta strand, den svala,
så är en grav i förtid, som med gråt
plär vattnas, kanske förr att glädjas åt.
13. Men litet tänkte våra tu att vandra
ifrån den värld de fått till arvedel
och hade inga skäl att tiden klandra,
vars snabba flykt var dess förnämsta fel.
Den ene var en spegel åt den
andra-och glädjen tindrade som en juvel
ur deras bruna ögonpar — en livlig
reflex ifrån en ömhet obeskrivlig.
14. En sakta kramning, och en blick, som genast
långt mer än ord gav luft åt vart begär
och gjorde det dessutom allra renast,
ett språk likt fåglarnas, ett språk som är
en galenskap för världen och allenast
för älskande en mening innebär,
ett joller, bara oförnuft att höra
för den som aldrig lånat det sitt öra —
15. var nog för dessa barn, för dessa sälla,
som borde evigt blivit barn igen
och aldrig voro skapade att gälla
på livets tiljor som komparser, men
som tvenne väsen stigna ur en källa
— en nymf i ensligheten med sin vän —
bland gräs och källor svärma evigt unga
och aldrig känna dödlighetens tunga.
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0166.html