84. Nu till dansöserna. Där ha vi Nini, än i kulissen, än i farstusvaln ; och så den galenpannan Pelegrini, som också lyckades vid karnevaln få inkassera hundratals sekini, fast hon i denna stund knappt ägde sjaln; och så Grotesca — himmel! när hon hoppar hon åtråns gift i alla karlar droppar. 85. Vad angår figurantskorna, så likna de på ett hår varandra överallt, de flesta av naturen grymt besvikna, om också en och annan fått gestalt; en av dem, rak och styv så man kan kikna, har i sin min en egen sirapshalt, rätt näpen — men hon har ej stål i benen, och det är synd för henne och för scenen. 86. Med karlarna har det sig si och så; vår musico är som ett sprucket skrälle, men användbar i ett fall, bör han få ibland seraljens folk sitt uppehälle, ty sången spinner han ej silke på; och påven själv kan från sitt äreställe knappt skaffa årligen, trots kost och lön, tre goda pipor av vårt tredje kön. 87. Tenorens stämma tillgjord är och spräckt, vår basso råmar som en tjur och ryter, har ingen skola alls, men sjunger käckt, fast takten haltar och fast klangen tryter; men som han är med primadonnan släkt, som svor på att hans sång behagligt flyter, så togs han med. Hans röst är så massiv som om en åsna sjöng recitativ. 174