Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92. Men därvid hände att en mansperson
blev udda, och en kvinna, närmsta grannen,
som (sedan, efter någon diskussion
om han var karl, sopranen, man satt mannen
till kvinnornas bevakande spion)
förpassades ihop till slut; och hannen
var Juan, som (förvänt i högsta grad)
fick till kamrat en blossande menad.
93. Herr Raucocanti bands vid sin konfrater
tenoren. Bägge hatade varann
så hjärtligt som det sker vid en teater,
och var och en sitt öde drägligt fann
mot det att sammankedjas som kamrater.
I stället för att draga jämnt i spann,
så rycktes de, ty bägge ville råda,
»Arcades ambo», i d est — lymlar båda.
94. Den kvinna åter, som det Juan hände
att få till granne, var av romarätt,
med ögon, vilka in i själen brände
(allt annat tillbehör på samma sätt)
och glänste svarta som ett kol, och tände;
igenom själva hyn på vår brunett
en lust att fängsla lyste — utan fråga
betänklig nog, helst då det finns förmåga.
95. Men icke här. Han bibehöll sin sans
av lutter sorg. Och huru hennes öga
sköt sina gnistor, blev det mörkt i hans.
Kom hon ibland att snudda vid den tröga,
som helt naturligt var, så (fast det fanns
partier) rörde det vår hjälte föga
och pulsen höll sig oavbrutet still —
kanske nu också såret hjälpte till.
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Nov 6 12:59:21 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0186.html