4. Ack! vad jag svärmar för det namnet »Mary»! Det låg från fordom något trolskt däri och öppnar än en fevärld, som jag är i, fast allt jag såg var fantasmagori ; det är det enda jag ännu är kär i och från vars makt jag aldrig gör mig fri; men jag blir vek, det ser jag — och min saga tål intet patos, om hon skall behaga. 5. Orkanen svepte längs det Svarta hav, som fräste mot de blåa Symplegader. En ståtlig syn att stå på »Jättens grav» och skåda sjöarna i långa rader igenom sundet hålla dristigt av, men slippa känna kvalmets alla grader! Ty bland de vatten man från skeppsbord kräks i den värsta sjögång Svarta havet vräks i. 6. Det var vid höstdagjämningen, vars nätter av dygnet taga mer än hälften strax, då stormen gnyr på sjön och parcen sätter till mången sjömans levnadstråd sin sax; då lovas bot för alla oförrätter, men alltid smälter löftet bort som vax, ty varken, om han gick till botten, hann han, ej heller, om han blev förskonad, kan han. 7. Hos slavarna, som trängdes i en skock på saluplatsen, darrande och skrämda, höll varje säljare sig bland sin flock. I hopplös väntan bidade de nämnda, från hem och vänner fjärran — och ändock bemärktes negrerna förnöjsamt stämda samt vana vid behandlingen, förstås, på samma sätt som ålarna att flås. 186