8. Don Juan, som var ung och därför full av levnadshopp, så vanligt vid de åren, fick dock betala saknaden sin tull, att döma av den halvt förstulna tåren, om det ej kom sig för hans svaghets skull; och mista (för att utelämna såren) ej endast fästmö, men ett gott kvarter, samt bjudas ut till salu — var ju mer 9. än för en stoiker. Dock märktes föga hans själs bekymmer. Lugn han stod, och klar, och blotta lämningarna på den höga gestalten av den guldtrådsdräkt han bar på honom fäste snart vartenda öga, som om förmer han än de andra var, visst litet blek, men skön, och på det viset ett köp att göra — komme an på priset. 10. Liksom ett schackbord platsen var egentligt, med grupper färgade i svart och vitt, fastän de stodo litet oordentligt, och en tog snön, en ann gagat till sitt. Bland andra, exponerade offentligt, stod där en karl på tretti, med ett fritt och dristigt uttryck i sitt mörkgrå öga, och muskelstarka lemmar, om än tröga; 11. såg ut som engelsman: till växten satt, en präktig tandrad, kinder hälsoröda, ett mörkbrunt hår, som krusade sig glatt, och öppen panna, plöjd av vedermöda, en arm i band och icke utan att ha tycke av att nyss ha slutat blöda, samt en beundransvärd sang-froid, liksom han endast för sitt höga nöje kom. 187