12. Men då bredvid sig han en gosse fann som höll sig rak, fast han var litet slagen, (och detta kunde hänt en fullväxt man) så lade han sitt sinnelag i dagen, beklagande vår ungersven att han så tidigt skulle känna sig bedragen, fast han för sin del lätt nog fann sig i ett som han tyckte vanligt bryderi. 13. »Min gosse», sade han, »bland denna skara georgier, ryssar, nubier och allt slags patrask, som skiljer sig till färgen bara, tycks det som om vi bägge hittilldags det enda bättre folket skulle vara, och låt oss därför bli bekanta strax; om jag kan stå till tjänst, så blott begär, ni, men får jag fråga först: vad landsman är ni?» 14. »Spanjor!» — »Jaså», begynte han igen, »och att ni ej var grek, var lätt att ana, de hundarna se ej så ut, min vän. Nu tycks det som Fortuna stängt er bana, men det är så hon fostrar oss till män och hon tör snart slå ut en annan fana. Hon gjort mig samma otjänst, som ni ser, fast det ej överraskar mig, som er.» 15. »Min herre», sade Juan, »törs jag fråga vad som har fört er hit?» — »A, bara sex tartarer och ett rep.» — »Då tör jag våga ett spörsmål till, ifall ni svara täcks: på vad för grund?» — »Jag råkade att tåga med ryssarna, och hur det bar till vägs lät Suwarow oss storma häromdagen, men det var jag — ej Widdin — som vart tagen.» 188