24. »Ja, vore vi blott herrar», återtog don Juan, »skulle vi nog ej besvära det här kollegium, (en suck han drog) ty tröste den som här skall gå i lära!» — »A, tids nog», sade främlingen, och log; »emellertid, min herre, (på min ära, vi observeras redan av en snöpt) så önskade jag nu jag vore köpt. 25. Vår lott är ingalunda allra bäst, men liknar hela världens, som jag tycker, ty slav är litet var (de store mest) och det av egna lidelser och nycker, ja! själva samfundslivet varje rest av broderskap ur våra hjärtan rycker, och liknöjdhet för andra är den sats som hos vår samtid intar hjärtats plats.» 26. Nu skred ett gammalt ulligt neutrum sakta emellan fångarna, för att i mak på deras ansiktsdrag och ålder akta och växt och egenskaper fram och bak; så kan väl ingen man sin brud betrakta, en advokat sin andel av en sak, hästbytaren ett föl, och skräddarn stuven, och näppeligen fångvaktmästarn tjuven, 27. som köparen den slav han handla tänkt. Nå, roligt är det att sin like köpa! och fala äro alla, om man strängt förstår en form åt deras svaghet stöpa; i vackra ögon sig en del försänkt, och andra efter rang och tjänster löpa, de flesta ta kontant — men taxa bär envar, allteftersom hans odygd är. 191