Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32. Min sats är, liksom Alexanders, denna:
att äta — och en akt till, eller tu —
lär oss vår dödliga begränsning känna
i dubbelt mått. Om biff, med en ragu
och fisk och soppa, är i stånd att spänna
ett flor kring lynnet, o! vem djärvs ännu
stoltsera med sin själ, som är så bunden
vid magen och dess verksamhet för stunden?
33. En kväll (det var i fredags kväll ändå)
— och det är ej en blott fiktion, det ordet —
just som jag hade fått kavajen på,
men hatt och handskar lågo kvar på bordet,
small där ett skott — kring åtta, eller så —
och jag kom lagom att bevittna mordet
på garnisonens chef, som låg där sträckt
på gatan, utan liv och andedräkt.
34. Han fått sin dom, man visste ej av vem,
men genomborrad låg han, och jag hörde
han blivit funnen sådan. Till mitt hem
uppföre trappan jag den stackarn förde
och lät där lossa varje knapp och rem,
men utan framgång. Ingen lem han rörde,
han hade fått sin bane bäst han gått —
fem reffelkulor i ett enda skott.
35. Mitt öga jag i hans lekamen spände.
Lik har jag sett, men kommer ej ihåg
en, ibland alla dem som dylikt hände,
så lik en sovande. Han skjuten låg
igenom bröst och mage, men man kände
liksom en tvekan än (ty blodets våg
flöt mera inåt) om han lyktat hade,
och jag, som såg det, tänkte eller sade:
13. — Byron, Don Juan.
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0203.html