Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36. »Är detta död? vad är dä döden? svara!»
Han teg. »Vak upp!» Men Lka lugn låg han.
»Annu i går, om det så skulle vara,
han kunde, ledaren av tusen man,
liksom centurionen stolt förklara:
’Gå’ — och man går, 'kom' — och man rycker an,
och hornen smattrade; men nu är summan
av all hans makt — den florbehängda trumman!»
37. Och de som punktligt lystrat var han kom1
i liknöjt lugn sig nu mot sängen stödde
samt stirrade på hans lekamen, som
för sista, men ej första, gången blödde.
Att han, som där Napoleon tumlat om
så mången dag hans fiender förströdde,
den främste på var post dit han blev sänd,
så skulle slaktas i en fredlig gränd!
38. De friska såren gapade så stort
invid hans gamla ärr, och ärorika,
en hemsk kontrast, som ingen glömmer fort!
Men, för att ej för långt från ämnet vika,
nog av: jag sökte, som jag ofta gjort,
se döden an, i hopp att få tillika
ifrån hans oupptäckta region
ett stöd för tvivlet eller också tron.
39. Men allt förblev fördolt. Här äro vi
och gå — ja, vart? Av bly fem bitar bara,
nej! tre, två, en — och så är det förbi.
Är blodet till blott för att gjutas, svara?
Kan varje element vår bane bli?
Och skola vi, som tänka, dödens vara
då eld, luft, jord och vatten leva än?
O nej! — Men till berättelsen igen.
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0204.html