40. När Juan och hans stallbror köpta voro så stego de med negern i en båt, som lyste av förgyllningar, och foro med sträckta åror över skummig stråt; likt delinkventer sågo de med oro vad komma skulle, ilande framåt till dess kaiken mot en stenmur stötte, där skymmande cypresser ögat mötte. 41. De stodo snart invid en järndörr redan, där negern knackade och där hans trupp slapp in och kom ibland bosqueter sedan med trän på ömse sidor, grupp vid grupp; men där var svårt att komma fram, emedan det blivit skumt förrän de hunnit upp och båten, på eunuckens vink med handen, lagt under fortsatt tystnad ut från stranden. 42. Bäst de nu trevade med stort besvär bland pomeransvalv och jasmin, med mera, (om dessa kunde mycket sägas här, ty torftigt de i norden vegetera, men det är nu en vurm hos var skribler att sina reseminnen redigera till ett slags österländska blomsterburkar alltsen en skald att färdas kom bland turkar) — 43. Så fick don Juan en idé, och gjorde i hemlighet kamraten ett förslag, som mången annan likaledes torde ha funnit lämpligt, ni såväl som jag. »Det tycks mig», sade han, »som om vi borde slå den där negern i ett enda tag till marken, och beslutsamt återvända, vad lättare är gjort än sagt kanhända.» 195