88. man trampade på kräken närapå och kände rysningar till själva märgen vid deras åsyn, dessa fula små, som knappast voro mänskliga till färgen och varken svarta, vita eller grå, men av en blandad teinte, som kopparärgen, oformliga och döva ting, och stumma, som också kostat en oformlig summa. 89. De hade till sin företrädesrätt — och deras muskelstyrka var ej ringa — att öppna dörrn, vars gångjärn gingo lätt som Rogers' vers; och likaledes springa på gammalt vedertaget turkiskt sätt för att till varje trolös pascha bringa den snodda halsduk som är lagens tolk; till sådant nyttjas oftast dövstumt folk. 90. De talade med tecken; och som två bortbytingar de stint på Baba glodde när han gav dem en vink att skjuta på de tunga riglarna. Don Juan trodde, förskräckt, att ormen lånat dem de små glaslika ögonglober, där det grodde ett oförklarligt gift, som höll envar i en slags underbar förtrollning kvar. 91. Förrän de trädde in höll Baba stilla och vänligt han don Juan veta lät att kunde denne, vore det ej illa försöka mindre karlavulna . fjät och dock (för att så mycket mer förvilla) ta sig. i akt att vagga fram för det — dessutom vore det ej alls ur vägen att se en smula blyg ut, och förlägen; 207