Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96. Hon reste sig, som Venus ur sitt hav,
och sina klara ögon mot dem rörde
lik en gasell. Då bleknade de av,
juvelerna, som pannan sammansnörde.
Och hennes arm, skön som ett månsken, gav
Baba en vink, varpå sin mun han förde
till hennes släp och gav'ett halvhögt svar
samt pekade på Juan, som stod kvar.
97. Hon kunde tävla med sin baldakin
i majestät, och man stod genast slagen
av denna adel i varenda min.
Jag lämnar åt dig själv att teckna dragen
och skapa formerna i fantasin,
du skulle känna dig med blindhet slagen
vid en kopia, tagen drag för drag,
och bäst för båda att jag tiger, jag.
98. Det får dock sägas, att hon redan bar
på sex och tjugu vårar; men man finner
hur tiden stundom ädla former spar
(fast han det simpla härjar vad han hinner),
som fallet med Maria Stuart var,
ändock i sorgens degel allt förbrinner,
och — kärlekens. En del kan aldrig få
en skrynkla ens, som Ninon de 1'Enclos.
99. Till sina tärnor några ord hon sade,
ett dussin Evas barn, i samma dräkt
som den som Baba Juan föreläde,
men han i början undanbad sig fräckt.
Ett tycke de av unga nymfer hade
och kunde med Dianas räknat släkt
såvitt man på det yttre såg allenast,
i övrigt tvår jag mina händer genast.
14. — Byron, Don Juan.
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0219.html