100. De bugade sig tyst och gingo alla åt annat håll än Juan kom ifrån, som knappast visste hur han skulle kalla ett praktrum, som förstod i sådan mån tilltvinga sig förvåning, och befalla. Här jag bekänner, utan allt slags hån, att jag ej ser den lycka som man har i det där beprisade »N i 1 a d m i r a r i». 101. »Att ej betagas — så är sättet bara (du, Murray, sätter ej på floskler pris) att skapa lyckan och att den bevara» (och därför skriver jag med Creech precis). Så översatte Pope Horatii klara maxim; men månne, om tillfälligtvis de trott att ingen kunde bli betagen, Horatii verser, eller Popes, sett dagen? 102. När sista ljudet nådde Babas öra från flickorna, som ingått mittemot, lät han don Juan nalkas, för att göra sin reverens och kyssa damens fot; men detta ansåg sig ej Juan böra gå in på, utan reste sig med knot och menade »att den, till kyssning gåve sin fot åt honom, skulle vara påve.» 103. Baba fann detta högmod bra otidigt och gav en vink om snöret, med en lätt turnyr (det taltes halvhögt ömsesidigt); men Juan skulle visat samma sätt emot profetens brud, fullt lika stridigt. Dock — vad betyder icke etikett! exempelvis i kungliga lokaler och vid kappridningar samt landsortsbaler. 210