104. Belastad med en värld av ord, han stod som Atlas, och hans knä förblev oböjligt; det kokade, hans kastilianska blod, i harmen över något så omöjligt, ty tusen svärd han kunde mött med mod, men ej förnedra sig till något löjligt. Nåväl 1 då »f o t e n» ingen framgång fått bad Baba honom kyssa handen blott. 105. Det var då ett förslag, där det med ära var möjligt att varann till mötes gå som fredsfullmäktige, och ganska nära. Don Juan sade sig beredd också att gå så långt man hade rätt begära i artighet, och helst — lät han förstå — som det i södern eljest är så övligt att kyssa hand på alla damer hövligt. 106. Han nalkades, men som en tölp, fastän på fingrar mera äkta ras och fina två läppar aldrig tryckt sin purpur än; sådana händer pressar man i sina och kysser dem, och kysser omigen, försök det med den hand du har i dina; en vacker okänds hand ibland förmår att lossa band som stått sig mest ett år. 10 7.1 denna stund lät damen Baba ana att han fick gå, vad han ad notam tog tjänstvilligast, liksom av gammal vana. Hur saken stod såg den där skälmen nog, men viskade ett par ord för att mana sin unga vän till dristighet, och log och såg så tillfredsställd ut, som de pläga som någon vacker handling överväga. 211