132. En lejoninna, eller en tigrinna, som man har rövat ungarna ifrån, jämföras kan på visst sätt med en kvinna, vars kärlek mötts med liknöjdhet och hån; men bilden svarar ej i någon mån mot vad jag ville säga; ty besinna, vad gör det att beröva dem de små emot att neka dem att några få? 133. Från tigern ned till ankan har naturen gjort fosterkärleken till lag också, och brynar något näbb och klor på djuren så är det angrepp just på deras små; varenda mor är åt sitt barn försvuren och ledsnar aldrig vid dess kink ändå — hur mäktig är den maning (väl att märka) som kan en drift av denna styrka verka! 134. Det gnistrade, Gulbeyaz’ ögonpar, men därmed är för litet sagt egentligt, och hennes kind i purpur färgad var, men det var också vanligt och väsentligt; hon hade aldrig fått ett sådant svar och därför grep det så utomordentligt, att de som sett en furie (och det är en hel hop!) skulle ändå hisnat här. 135. Det gick dock över, detta anfall (som hon eljest krossats av, en gång för alla) — men som en glimt av helvete det kom. Det är en skräck att se en stegrad galla, fastän det är sublimt att tala om, som när man ser ett hav mot klippor svalla. Hon stod där, lössläppt på passionens ban, liksom en skön, förkroppsligad orkan. 218