136. En simpel storm lär mot ett skydrag svara som vanlig harm mot hennes raseri, ändock hon ville låta månen vara, som Hotspur tänkte nappa tag uti; hon stämde ned sin ton, av modesti, och Eksom Lears var hennes önskan bara att »slå ihjäl, ihjäl, ihjäl, ihjäl» — en blodtörst, som blev släckt i gråt likväl. 137. Liksom en storm det både kom och gick, fast utan ord — hon kunde icke tala; men blygseln, som till detta ögonblick förkvävts med allt det kvinnligt ideala, med ens sin fåra återtaga fick, som när en läcka plötsligt börjar skvala, ty hon var förödmjukad — och det är rätt hälsosamt ibland för folk som här. 138. Det lär dem att de äro kött och blod, och andra ej av dy just, fast av lera, att krukan är med urnan lika god och lika sköra syskon bäggedera, från en och samma pottomakarbod; det lär dem — ja, det lär dem mycket mera, som leda kan till bättring där och var och gärna en kapson i följe har. 139. Hon tänkte, primo, knäcka Juans hals, secundo, knäcka — hans kurage allenast, och, ter tio, icke se åt honom alls, men, quarto, fråga var han umgåtts senast, samt, quinto, gå till sängs och — (vad befalls?) men, s e x t o, taga livet av sig genast, och, sep tim o, ge Baba bastonad — men kvävdes och kom blott ett skrik åstad. 219