31. Att hon var »mor», är vad jag gissar blott, och »jungfrur» de, åt vilka hon var mamma; men själva titeln hon i harem fått, lik mycket varifrån den nu må stamma, fast nog vet Cantemir det, och De Tott. Och det var hennes plikt, den allvarsamma, att hålla femtonhundra Evas barn i tukt, samt vakta dem för satans garn. 32. En latmanssyssla, helst det ej kan fås så mycket som en karl i dessa trakter, med undantag av storherrn, det förstås, som med duennans hjälp, och lås, och vakter, — samt en och annan säck ibland, gunås — förstår att hålla dessa jungfruschakter så svala som italienska kloster, som mot anfäktelsen ha blott ett plåster. 33. Och det är? Fromhet, vet jag — men, min kära, så du kan fråga! — Kära du, förlåt! — De unga, komna fjärran från och nära, men till förfogande av e n despot, betänksamt gingo, i all tukt och ära, som vattenliljor följa ränniln åt, (säg hellre sjön — ty rännilar ha bråttom) precis som livet nyss de kastat lott om. 34. Men väl i sina rum — som yra gossar, som dårhushjon, när de ha sluppit ut, som sparvar, som en flod som allt förkrossar, som kvinnor överhuvud, när en knut, på deras band man tjänstevilligt lossar — begynte de, när vakten gått till slut, på en gång riktigt skena över skackel, och det blev sång, och dans, och skratt, och kackel. 237