79. Men flickorna, som väntat sig få höra ett verkligt olycksfall, begynte nu att läxa upp sin vän, som kunnat föra ett sådant väsen klockan över tu; matronan själv, som fått en resa göra ur varma sängen, bannade Dudu, som ideligen suckade och sade att hon var ledsen att hon skrikit hade. 80. »Nog har jag hört att folk av tjurar skrämmas, men drömma om ett äpple och ett bi så hela Odan strax skall översvämmas mitt i sin söta sömn med jämmerskri — är det ej månens skuld, så bör du skämmas; men du är sjuk, du har viss hysteri, få se i morgon dag vad doktorn dömer om de bisarrerier som du drömmer. 81. Och så Juanna, stackars barn, som redan sin första natt tillspillogiven fått! Jag lade henne just hos dig, emedan hon här på stället var en främling blott och efter du var tystast av dem sedan samt flickan därför skulle sova gott; nu får jag väl åt Lolah lämna henne, fast hon har minsta sängen av er tvenne.» 82. Du skulle sett inunder Lolahs panna två ögon tindra! Dudus blick var våt emedan alla hjälpte till att banna; hon bad om tillgift av dem, halvt i gråt, och att få slippa skiljas vid Juanna, (hon bad så rörande och hon låg åt) hon skulle visst ej hädanefter glömma att strängt bevaka vad hon kunde drömma. 249