4. hos Macchiavelli, Swift och Rochefoucault? hos Fénélon, hos Luther och hos Plato? hos Tillotson, och Wesley, och Rousseau, som ratat livet som ett skal tills dato? Rå de nu för om det så är också? och jag, som långtifrån är någon Cato? Vi leva och vi dö, men vilket som är bäst — vad vet jag, liksom ni, därom? 5. Allt vad vi veta, sade Sokrates, är det, »att ingenting vi veta kunna» — och då så är, så äro mellan gäss och våra vise skrankorna försvunna; har icke Newton sagt sig utomdess, trots sina stora rön, de snillrikt funna, ha »lik en pojke plockat snäckor blott ändock vid Sanningens atlant han stått?» 6. »Allt är fåfängligt», har Predikarn sagt; ja! och så säga också vår tids präster i ord och — leverne! Och ger man akt så gäller satsen alla jordens gäster. Men när vi på fåfänglighetens makt ha skalders, prästers och Guds mäns attester, är jag den ende, som, för det ni svär, skall tiga med hur intigt livet är? 7. Folk eller hundar! (men jag smickrar er med detta namn, ty hunden är för mera) låt bli att läsa mig, ty som ni ser så är det er jag sökt att porträttera! Mot varggläfs plär ej månen protestera och sångmön lär väl ej fördunklas mer bland sina skyar. Tjut ni, som ni plägar, hon skall ändå försilvra edra vägar! 263