44. »Nu blir det liv!» skriks det för ståtens skull när London överallt illuminerar, en sak, om vilken ni må tro John Bull spritsalig vid sin flaska delirerar. När varje gränd av lampor hänger full var viss om att vår kloke John spenderar båd pung och vett, och ovett likaså, blott han — ett bålstort nattfly — får se på. 45. Men »d a m n h i s e y e s» svär han onödigtvis, en ed, som (efter satan tycks regera hans ögon redan) sjunkit har i pris, helst John nu blivit blind på bäggedera. Skuld är nu tillgång, skatter paradis, och grinar dyr tid, hungersnöd, med mera, så låtsar han ej om det, eller svär att hungersnöden Ceres' livsfrukt är. 46. Men till historien. Nu vart liv och lust bland ryssar, britter, fransmän och kosacker; Suwarow lyste som en lampgas just, bebådande förbländande attacker, ja! som ett irrbloss på en sumpig kust, som gör till slut att vandrarn står där vacker, en slags lyktgubbe, som till ledning togs, om än det skulle burit rakt till skogs. 47. Nu var det annan fart i lägret redan, det vart en iver och ett glädjerus, där gavs salut till lands och sjöss, emedan man såg sin ställning i ett annat ljus; där rycktes an på ett kanonhåll sedan och restes nya verk ur gammalt grus, förfärdigades stegar och faskiner samt alla slags välvilliga maskiner. 18. — Byron, Don Juan. 273