60. »Ni heter?» — »Johnson; och min stallbror Juan: de här två kvinnorna vi med oss fört, den där är varken man, ej heller fru, han.» — Suwarow sneglade. »Ert namn jag hört, den andre är mig obekant ännu, han; men är ni galen, eftersom ni kört de där tre hit? Likmycket. Sett er har jag vid det Nikolajewska?» — »Ja, där var jag.» — 61. »Ni var vid Widdin?» — »Ja.» — »Främst i attacken?» — »Slår in.» — »Och så?» — »Det har jag glömt, min själ!» — »I bräschen främst?» — »Jag var ej trög på klacken och nog var jag den främste hack i häl.» — »Men sedan?» — »Slog en kula mig i backen och jag blev fången.» — »Gott. Ni kan likväl få god revansch; ty fästet, dit vi tåga, har dubbelt bättre tänder utan fråga. 62. »Var vill ni tjäna?» — »Där man först drar pliten.» — »Jag vet ni är en våghals; och ni vill, kan jag förstå, gå främst ibland eliten mot turken, som så narrat er april. Men pojken där, med rocken halvt försliten, vad duger en så skägglös ungdom till?» — »A, är han lika rask i uniformen som hos de sköna, kan han leda stormen.» — 63. »Vasserra, om han törs!» (Den tappra kretsen fick nu se Juans djupa reverens.) »Ert gamla regemente går i spetsen och detta innan natten nått sin gräns. Jag svurit två tre helgon under hetsen att plogen skall», fortfor hans excellens, »gå fram där Ismail stått, ej ens förlägen om hela dömer ställde sig i vägen. 277