Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64. Se, äran vinkar!» — Här han bytte ton
och med en sådan salvelse tillika,
att allesammans, var för sin person,
strax drömde om att plundra och bli rika,
som om en pope (med tanke blott på tron
och — tionden) för dem begynt predika
hämnd över detta hedna pack, för det
de trotsat hennes kristna majestät.
65. Johnson, som fann sig stå i gunst, emedan
de talts så länge vid, tog några fjät
framåt, och sade till sin chef, som redan
gick på och röt igen: »Stor tack, för det
jag får min plats i främsta linjen sedan
som1 passande kanonmat; men förgät
ej heller att vi underrättas böra,
min vän och jag, till vilken kår vi höra.»
66. »Aha, det glömde jag. Ni, som ger tonen,
blir vid ert förra regemente kvar.
Hör hit, ledsaga du den här patronen,
min kära Katskoff, (det en polack var)
till den Nikolajewska bataljonen!
Den unga främlingen jag med mig tar,
ty i det hela ser han bra ut, gossen;
kvinnfolken skickas till den andra trossen.»
67. Där följde nu en scen av stum förfäran
då kvinnorna, som fruktade en fint
att få dem bort mot vilja och begäran,
förgätande sin plikt att lyda blint
(all vishets källa ligger i den läran)
med våta ögon sågo kring sjg stint
och slogo sina armar, mitt i ringen,
— som våra höns kring kycklingarna vingen —
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0288.html