68. kring dessa två rekryter, som betagna fått värvning hos den ypperste bland män, som hittills blodat helvetet med slagna och svett och bränt — och gjort det omigen. Ack, de där människorna! de bedragna! och lagern sen! när för ett blad av den, som man så fåvitskt plär ovansklig kalla, ett hav av blod och tårar måste svalla! 69. Suwarow var ej just så blödig heller vid tårar eller blod; men när han stod och såg de ångestskälvande mamseller med håret hängande, blev gubben god. Mot millioners sorger, om det gäller, förhärdas den, som blivit van vid blod, men trotsar ej en enskilds obestraffat — och med Suwarow var det så beskaffat. 70 .1 blidaste kalmuckton sade han: »vad djävuln tänkte Johnson på, som förde fruntimmer hit och trodde det gick an? Likväl skall man vid trossen, som ni hörde, behandla dem så uppmärksamt man kan, ändock det mig oangenämt berörde. Jag tål ej gifta knektar. Möjligtvis när de i ett år haft sitt plågoris.» 71. »Förlåt, ers nåde», återtog vår britt, »det här är andras hustrur, och ej våra. Jag har för länge varit med och stritt att bryta mot all lägertukt så svåra som ta min hustru med, och annat mitt; jag vet nog ingenting kan så bedåra (när det till angrepp slås) en krigsmans håg som lämna barn och hustru vind för våg. 279