72. Det här är två turkinnor, med lakej, som hjälpt oss vid vår flykt, och gjort det ärligt, samt sedan med förställda konterfej igenom tusen faror följt oss kärligt. Nog är jag van vid fältliv, frukta ej, men för dem stackare blir det besvärligt, och vill ni därför jag skall slåss för fem så laga att man väl behandlar dem.» 73. Där stodo de med våta ögonpar och visste knappt av vilken de berodde; ja! deras häpnad, stackars flickor, var så stor, att knappt de sina ögon trodde: att se en gammal man, en halvbarbar i simpla plagg, vid vilka dammet grodde, stå där med uppfläkt väst — och solkig den — men åtlydd så som få ha varit än. 74. De sågo allas ögon efterspana en vink av honom, som av en förnäm sultan precis; och då de varit vana att se sultanen med juvelprytt bräm' lik en påfågel kungligt gå sin bana (den fågeln har till stjärt ett diadem), så häpnade de över att ej prakten gick här, som annars, hand i hand med makten. 75. John Johnson ville trösta dem och lydde sitt hjärtas röst, men visste knappt, jag tror, vad österländska lidelser betydde; don Juan, som var känsligare, svor att genast återse dem när det grydde, men eljest hämnas gräsligt, som en bror; det styrkte, eget nog, de övergivna, ty kvinnor tycka om det överdrivna. 280