8. Så steg ett väldigt Allahskrän mot skyn utmanande, och ropet eko väckte från både stad och strand och vattubryn. De moln av rök, som bolmande betäckte attacken, lik ett tak, för allas syn, i dallring kommo, likasom förskräckte vid Herrans namn. Och länge skar ännu igenom larmet »Allah! Allah! Hu!» 9. Kolonnerna i marsch man plötsligt fann, och Arsniew, som aktade för plotter det värsta kulregn, ryckte dristigt an från floden, där — som gräset under slåtter — hans trupp begynte mejas, man för man. Wordsworth har sagt, att »blodbad är Guds dotter», i så fall Kristi syster. Men, gunås, på judendomen tycktes detta brås. 10. Furst Ligne i ena knät en skråma fick och på grev Chapeau-Bras en kula sedan emellan huvudet och mössan gick, ett äkta högdjurskranium, emedan det, liksom mössan, blev i oskatt skick och tycktes fridlyst uppåt till och nedan. Nog sägs det: »stoft till stoft» — men ej förty lär det ej alltid heta: bly till bly. 11. Och där sprang Markow, brigad järn, och sökte hjälp åt vår prins, och hade gruvligt brått, fast tusen andra vredo sig, och krökte, samt bådo, rosslande, om vatten blott (allt sämre folk, som blott besväret ökte); men även han, som öppet visa fått sitt hjärtelag för rang, och visst ej låtsat, fick vidgad synkrets snart — och benet krossat. 287