20. De vadade på marken, som var sur av levrad blod, och kunde stundom vinna en fem sex fot, med utsikt till en mur, dit allesamman strävade att. hinna; en annan gång, då skrotet, likt en skur från själva helvetet, begynte rinna, föll oförsett den ryggande ibland baklänges över lik på blodig sand. 21. Änskönt det Juans första slagfält var och han, på marschen under natten sedan, (som ger en annan stämning, än man har vid ett triumftåg, där man glömmer svedan), haft böjelse att gäspa, stackars karl, och se åt molnen, vilka styvnat redan, som önskade han dagen ville gry — tog han dock ej till fötter för att fly. 22. Men om så skett? Så fanns och finns det mången, som gjort sitt hjälteprov på samma sätt. Vid Mollwitz tog ju Fritz för första gången — och sista med — till bens, om jag minns rätt? Har man i första hetsen hållit stången så går det, som för föl och brudar, lätt att följa samma trav — och slåss som satar för den, som hetsar upp oss, eller matar. 23. Han var som Erin säger på en vriden forn-ersisk, eller punisk, dialekt (fornforskare, som utrannsaka tiden, som utrannsakar allt, bedyra käckt att Patricks språk — vad I kanske bestriden — med Hannibals och Didos räknar släkt, en mening, framställd som den rationella, trots alla inkast från det nationella) — 290