24. han var ett »pinfärskt spad», som kunde flöda för stundens veka intryck och begär, med fin och retlig känsel (utan möda kan den, som så vill, sätta känsla här) ; men måste han precis däran och döda, och i så hyggligt sällskap ungefär som alltid jublar åt en slik förrättning, så fann han sig vid denna sysselsättning. 25. Men skämt för sig. I jungfrubur och läger ådagalade han från första stund de »bästa föresatser», som man säger, den trumf, som går kring hela världens rund. Statsmannen, hjälten, skökan, lagkarln äger i sina rena uppsåt nogsam grund för vad som helst. Men däri ligger faran, att »helvetet är stenlagt» med den varan. 26. Jag fruktar dock (ty gammal är ju äldst) att stenen blivit nött på dessa platser, ej av den hop, vars goda uppsåt frälst dem undan alla flammande palatser, men av de massor, vilka rusa helst mot målet utan dessa föresatser, som påstås gjort det gatusvavlet jämnt, till något liknande Pall Mall bestämt. 27. Tillfälligheten, vilken, som man känner, kan ofta skilja stridskamrater åt och kyska fruar från plikttrogna männer ett år blott efter lyktad bröllopsståt, var skulden till, att, skild från sina vänner, don Juan studsade, som vid försåt, i samma stund han såg sig ensam, medan de andra börjat retirera redan. 291