28. Jag vet ej av vad orsak detta kom, om- icke större delen låg där myllad när återstoden gjorde höger om. På samma sätt blev Cæsar själv förbryllad och detta mittibland en härsmakt, som beundrad var för mannamod, och hyllad, till dess han plötsligt grep en sköld och fick sin här i stormsteg nästa ögonblick. 29. Vår don var ingen Cæsar, men höll ut ändå. Och först när truppen övergivit attacken, stod han stilla en minut samt borde möjligtvis på platsen blivit, men tog sig som en åsna för till slut (ni studsar? Men så har Homerus skrivit om själva Ajax engång, och då kan en sådan liknelse ännu gå an) — 30. men tog sig som1 en åsna för att gå, dock långtifrån att tänka återvända. Framföre blänkte — liksom dagen på de höga berg — en eld, i stånd att blända personer, som helst skulle valt en. vrå; men Juan hoppades få syn kanhända på någon kår lik den han haft förut och endels kanske riktigt lik till slut. 31. Men då han ej en skymt såg av befälet och hela truppen liksom bortblåst var, Oud vete hur (ty icke vet jag skälet till allting misstänkt som historien har; men medgiv mig, för att få slut på grälet, att det var tydligt, att en pilt, som skar sin första lager, skulle framåt spana och knappt ge en pris snus för trupp och fana) — 292