Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36. Och då hans kår låg mejad, man för man,
förutom Juan, en novis, som hade
en jungfrus glada mod, det visste han,
och aldrig om en fara överläde,
stark i sin menlöshet, som ingen ann,
drog Johnson sig tillbaka, som vi sade,
för att se om sin skara, där den fälld
förkylde sig i »dödens svala däld».
37. Och där, i litet lä för denna skur
av järn, som öste ned ifrån bastioner,
vartenda fönster och varenda mur,
— ty ansatt, som man var, av legioner,
fanns ingen fläck, där man ej låg på lur
och fyrade som rasande demoner —
fann han ett koppel jägare, men sprängt
av villebrådet, som var innestängt.
38. Det lystrade likväl, fastän förlupet,
till Johnsons rop, som om en klocka ringt,
— och ej som »andarna ur avgrundsdjupet»,
som Hotspur påstår komma lagom flinkt —
ej av det skäl, att det just var hjärtnupet,
men av den egna krigs- och trosinstinkt,
som gör att folk, som kommit in i hetsen,
likt boskap följer den, som går i spetsen.
39. Vid Zevs! en ståtlig sälle Johnson var!
och fast hans namn ej lånt från Iliaden
den klang Achilles' namn, och Hektors, har,
skall han ändå ej nämnas sist i raden
bland hjältar; ty han slog ihjäl sin karl
så lugnt som skeppet glider för passaden
och på hans ansikte det syntes knappt,
ty det gick utan buller, och gick rappt.
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0304.html